Pai gow poker är kortspelet där du får sju kort och själv bestämmer hur de ska delas upp. Sju kort blir en femkortshand och en tvåkortshand, och båda ska slå bankens motsvarande händer. Det låter enkelt tills du sitter där med två par och ska välja var de gör mest nytta. Just det valet är hela spelet. Det är också därför bordet har rykte om sig att vara långsamt och socialt.
Dominospelet som blev ett kortspel i Kalifornien
Namnet kommer från pai gow, ett kinesiskt dominospel med anor. Där bygger man två händer av fyra brickor och jämför dem med bankens. Kortspelet lånade den idén och bytte ut brickorna mot en vanlig kortlek. Utöver principen med två händer är likheterna få, ungefär som att sushi och smörgås båda är mat på en bit botten.
Den moderna versionen är yngre än många tror. Sam Torosian, som ägde kortklubben Bell Card Club i södra Kalifornien, satte ihop den 1985. Spelet blev en succé i hans egen lokal. Enligt Los Angeles Times fick han rådet att kortspel inte gick att patentera, så han sökte aldrig något skydd. Konkurrenterna kunde kopiera spelet fritt utan att betala honom en krona. Pai gow poker sprider sig i dag över kasinon i hela världen medan uppfinnaren själv aldrig tjänade något på det.
Namnet dyker ibland upp som double-hand poker, vilket beskriver saken bättre än originalnamnet gör. Två händer per spelare är hela idén.
Bordet är byggt för sex spelare plus dealer. Alla möter samma bankhand, vilket gör att hela bordet ofta vinner och förlorar tillsammans. Den detaljen förklarar en del av stämningen. Det är ett av få bord där grannen är på din sida.
Sju kort och delningen som är ditt beslut
Kortleken består av 53 kort, de vanliga 52 plus en joker. Du satsar innan given. Sedan får du sju kort och dealern sju, och dina ligger synliga medan dealerns ligger dolda. Du delar dina sju i två högar. Fem kort går till den höga handen och två kort till den låga.
Här kommer regeln som styr allt annat. Femkortshanden måste vara högre värderad än tvåkortshanden. Har du ett par ess kan de ligga i tvåkortshanden bara femkortshanden är starkare än så, och det kräver minst ett högre par. Delar du fel blir handen ogiltig, en så kallad foul, och då är omgången förlorad direkt. Vid ett fysiskt bord rättar dealern ofta till en uppenbar miss, men på nätet får du en varning i rutan innan du hinner bekräfta.
Femkortshanden rankas som vanlig poker. Tvåkortshanden har bara två nivåer, par eller inte par, och sedan avgör det högsta kortet. Dealern delar sin hand efter fasta regler som kallas house way, husets eget sätt. Det finns inget utrymme för dealern att välja fritt, och de flesta kasinon lägger ut sin house way på begäran.
Sedan jämförs händerna två gånger. Femkortshänderna mot varandra först och tvåkortshänderna därefter. Vinner du båda jämförelserna vinner du omgången. Vinner du den ena och förlorar den andra blir det push, och insatsen kommer tillbaka orörd. Lika värde går alltid till banken, och den regeln är hela grunden för husets övertag.
Jokern och kortlekens egenheter
Jokern i pai gow poker är inte helt vild. Den räknas som ess om inget annat passar. Behövs den för att fylla en stege, en färg, en straight flush eller en royal straight flush får den däremot bli det kort som saknas. Ett halvvilt kort, och begränsningen är viktigare än den låter. Två kungar och en joker blir inte tre kungar, det blir ett par kungar och ett ess.
Tack vare jokern finns en hand som inte existerar i vanlig poker. Fyra ess plus jokern ger fem ess, spelets högsta hand. Den dyker upp ungefär en gång på 137 000 givar, så räkna inte med att se den ofta.
Den udda regeln som förvånar nya spelare gäller stegen ess, två, tre, fyra, fem. I de flesta pai gow poker-spel räknas den som den näst högsta stegen, strax under tio till ess och över kung till nio. Regeln har inget matematiskt skäl och en del kasinon har slopat den, men majoriteten håller fast vid den. Läs bordets regler innan du sätter en stege, för just den detaljen kan avgöra en jämn omgång.
På nätet är spelet ett rent kortspel mot huset och räknas i Sverige som kasinospel, en kategori som enligt 11 kap. 2 § spelförordningen (2018:1475) omfattar roulett-, kort- och tärningsspel.
Tänkandet bakom en bra uppdelning
De flesta givar delar sig själva. Har du ingenting alls lägger du det högsta kortet i femkortshanden och de två näst högsta i tvåkortshanden. Har du ett enda par ligger paret högt och de två bästa lösa korten lågt. Det är rutin, och en van spelare gör det utan att tänka.
Men vad gör du med två par? Det är den fråga som skiljer spelarna åt. Alternativen är att hålla ihop båda paren i femkortshanden och lämna två skräpkort lågt, eller att dela dem så att du får ett par i varje hand. Delar du får du två anständiga händer i stället för en stark och en svag. Håller du ihop dem behöver du oftast ett ess kvar till tvåkortshanden för att det ska löna sig.
Tumregeln som huset själv använder tar hänsyn till hur höga paren är. Låga par hålls oftare ihop, höga par delas oftare, och ett ess över blir avgörande i gränsfallen. Stanford Wong skrev en hel bok om just tvåparsbesluten, vilket säger något om hur djupt det går att gräva i ett spel som ser lugnt ut på ytan.
Har du en färg eller en stege bland de sju korten uppstår nästa avvägning. Frågan är om du ska bryta upp den för att få ett hyggligt par lågt, eller behålla den intakt och nöja dig med två låga kort i tvåkortshanden. Svaret beror på vad de kvarvarande korten ger. En stege som lämnar dam och knekt lågt är oftast bättre än en stege som lämnar en femma och en trea.
Spelar du på nätet finns nästan alltid en knapp som sätter handen åt dig efter house way. Den är ett bra stödhjul i början och ett hyggligt facit senare. Sätt din egen hand först, tryck sedan på knappen och se om datorn valde likadant. Skiljer sig valen åt är det nästan alltid ett tvåparsläge eller en stege som gick att bryta, och då har du hittat exakt det beslut som är värt att fundera på.
Skillnaden mellan att spela house way och att spela teoretiskt optimalt är cirka 0,2 procentenheter. Där ligger inte de stora pengarna. Du behöver inte plugga tabeller för att ha kul vid bordet. Vill du ändå ha en enkel regel att luta dig mot är den här: dela så att den svagaste av dina två händer blir så stark som möjligt.
Siffrorna bakom pai gow poker
Räknat i svängningar är pai gow poker ett av kasinots lugnaste spel. Skälet är alla oavgjorda omgångar. Följer du house way mot en dealer som är bank vinner du 29,1 procent av omgångarna, förlorar 30,4 procent och får push i 40,5 procent. Två av fem givar slutar med att pengarna ligger kvar där de låg.
Återbetalningen landar på cirka 97,3 procent över tid, vilket motsvarar ett husövertag på 2,7 procent av insatsen. Det är lågt jämfört med de flesta bordsspel, och kombinationen av lågt övertag och många pushar gör att en kassa räcker länge. Sitter du med 200 kronor per omgång är den statistiskt förväntade kostnaden ungefär 5 kronor och 40 öre per giv.
Övertaget kommer inte från utdelningen utan från kommissionen. En vinst betalas jämnt, lika mycket som du satsat. Men huset tar fem procent av vinsten.
De flesta bord erbjuder också en sidosatsning vid sidan av grundinsatsen. Fortune Pai Gow betalar på triss eller bättre bland dina sju kort, och Emperor’s Challenge betalar när du inte får någon hand alls. Shuffle Master lade till en progressiv jackpott 2006, och varianten Pai Gow Mania öppnade för två sidosatsningar i stället för en. Gemensamt för dem alla är att husfördelen är flera gånger högre än i grundspelet. De är gjorda för spänning, inte för återbetalning, och de påverkar inte hur din huvudinsats avgörs.
Vid landbaserade bord finns en möjlighet som inte går att kopiera på nätet. Du får turas om att vara bank, och då är det du som vinner alla lika-fall. Den enda skillnaden i regler flyttar återbetalningen från 97,3 till ungefär 99,7 procent för den som bankar varannan omgång. Onlineversionerna spelas alltid mot huset, så där gäller den första siffran.
Sannolikheterna för själva korten är också värda en titt. Tabellen visar hur ofta varje hand dyker upp bland dina sju kort, innan du har bestämt hur de ska delas.
| Hand bland sju kort | Sannolikhet | Ungefär |
|---|---|---|
| Ett par | 41,66 % | 2 givar av 5 |
| Två par | 23,07 % | 1 giv av 4 |
| Inget par alls | 16,08 % | 1 giv av 6 |
| Stege | 7,29 % | 1 giv av 14 |
| Triss | 4,85 % | 1 giv av 21 |
| Färg | 4,00 % | 1 giv av 25 |
| Kåk | 2,72 % | 1 giv av 37 |
| Fyrtal | 0,199 % | 1 giv av 501 |
| Straight flush eller royal | 0,137 % | 1 giv av 731 |
| Fem ess | 0,00073 % | 1 giv av 136 700 |
Två par är vanligare än många gissar. Nästan var fjärde giv ställer dig inför just det beslut som avgör mest, och det är därför tvåparsfrågan är värd att ha en åsikt om. Den riktiga raritetens namn är sju kort i en naturlig straight flush utan joker, som inträffar en gång på knappt 4,8 miljoner givar.
En omgång vid bordet från giv till uppgörelse
Tänk dig att du sitter ner med 200 kronor som insats. Korten kommer och du får hjärter dam, ruter dam, klöver sjua, spader sjua, hjärter ess, klöver fyra och ruter tvåa. Två par, damer och sjuor, plus ett ensamt ess.
Nu står valet. Du kan lägga båda paren i femkortshanden och skicka ess och fyra till tvåkortshanden. Eller så delar du och lägger damerna högt och sjuorna lågt. Med ett ess kvar över är det första alternativet det som huset skulle valt, eftersom ess och fyra är en fullt användbar låg hand. Du håller ihop paren och bekräftar.
Dealern vänder sina kort och delar efter house way. Femkortshanden blir ett par kungar och tvåkortshanden blir knekt och nia. Din femkortshand med två par slår kungaparet. Din låga hand med ess och fyra slår knekt och nia. Båda jämförelserna går din väg.
Du får tillbaka dina 200 kronor plus 190 kronor i vinst, eftersom huset tar tio kronor i kommission. Nästa giv ger dig ingenting alls och du delar högsta kortet högt, de två näst högsta lågt, och vinner den ena jämförelsen. Push, insatsen ligger kvar. Så ser rytmen ut. Långa lugna stunder och sedan en omgång där delningen du valde är den som avgör. Det är den rytmen som gör att folk sitter kvar vid pai gow-bordet i timmar.